För bara några månader sedan stod jag där, mitt i Malmö, med nya löparskor och en längtan efter att komma igång. Jag var nervös men ivrig, och varje steg jag tog kändes som ett steg närmare något större. Idag är jag stolt över att kunna meddela att mina löpturer inte bara har blivit längre, utan de har också blivit till något av en daglig ritual. Jag har nu nått upp till 7 km, och den resan har varit så mycket mer än bara distans.

När jag först började, var mitt huvudmål att bara få in rutinen. 2 km kändes långt, och tanken på 7 km verkade avlägsen, om inte omöjlig. Men med varje löptur kände jag hur min kropp gradvis blev starkare. Det som först kändes som en kamp blev snart till glädje. Med varje kilometer jag lade till, insåg jag att min kropp var kapabel till mycket mer än jag tidigare trott.

Malmö blev snabbt min löpsträcka. Jag utforskade ständigt nya rutter och varje gång jag satte igång kändes det som en upptäcktsfärd. Jag har sprungit genom Malmös pulserande hjärta, längs med kanalerna och under trädens skuggor i Slottsparken. Den ikoniska Turning Torso har blivit en milepæl på mina löprundor, och dess reflektion i vattnet blir en ständig påminnelse om hur långt jag har kommit.

Något som verkligen förändrats under den här tiden är min uppfattning om vad löpning är. Visst, det handlar om att röra på sig, att bli svettig och känna hjärtat bulta i bröstet. Men det är så mycket mer än så. Löpning har blivit min tid för reflektion, för att bearbeta tankar och känslor, och för att bara vara. I en värld där allt går i en rasande takt har löpningen blivit mitt sätt att koppla av, att hitta lugnet.

Det är inte bara distansen som har ökat. Jag har även börjat fokusera på teknik, andning och att verkligen lyssna på min kropp. Jag har märkt att när jag löper med rätt form och fokus, blir löpningen mer njutbar och mindre ansträngande. Jag har börjat ta löpkurser, gått med i löpgrupper och även investerat i några bra löpböcker. Kunskapen har varit en spelväxlare och har verkligen lyft min löpning till nästa nivå.

Förutom de fysiska förändringarna har jag märkt förändringar inom mig själv också. Jag är mer tålmodig, fokuserad och har fått en ny uppskattning för små framsteg. De dagar då jag inte känner för att springa men ändå gör det, de är de dagarna som räknas mest. För det är då jag påminns om min styrka och beslutsamhet.

Jag vill tacka Malmö för att vara den perfekta bakgrunden för min löpresa. Staden har erbjudit både utmaningar och skönhet på vägen. Att springa över broar, genom parker och längs strandpromenaden har gett mig perspektiv, och jag är tacksam för varje ögonblick jag får uppleva här.

Till alla er som kanske funderar på att börja löpa, eller som är i början av er löparresa: håll ut. Det kommer vara dagar då allt känns svårt, när skorna känns tunga och motivationen sviker. Men jag lovar, med tiden kommer du att se tillbaka på de stunderna med tacksamhet. För det är de stunderna som formar dig, som driver dig framåt och gör att du växer.

För mig har löpningen blivit mer än bara träning. Det är en livsstil, en passion och en del av den jag är. Och även om jag är stolt över att ha nått upp till 7 km, vet jag att detta bara är början. Jag ser fram emot alla de kilometer, upplevelser och insikter som väntar framöver. För löpningen är en resa, och jag är redo att fortsätta utforska.