Jag flyttade till Malmö för några år sedan, dragen av staden som aldrig sover och alltid har något nytt att erbjuda. Med sina gamla byggnader, kaféer på varje hörn, och vattnet som glittrar i horisonten, blev Malmö snabbt min favoritplats att upptäcka. Men när det kom till att röra på mig och hålla mig i form, lät jag staden och dess puls ta över.
För några månader sedan bestämde jag mig för att det var dags att bryta den dåliga vanan. Istället för att låta staden leda mig, valde jag att leda mig själv genom den. Jag köpte ett par nya löparskor, band snörena och satte igång.
Malmös gator är som skapade för löpare som mig. Jag började med korta sträckor, sprang längs kanalen, kände vinden från havet blåsa genom mitt hår när jag närmade mig Västra hamnen, och avslutade med en sväng genom gamla stan, med dess kullersten och historiska charm.
Med varje löprunda upptäckte jag en ny sida av Malmö. Det var som om jag återupptäckte staden från en annan vinkel, med nya nyanser och detaljer som jag tidigare hade missat. Stunder när jag sprang under de gamla träden i Slottsparken, eller när jag hejade på andra löpare längs Ribersborgsstranden, fyllde mig med en känsla av tillhörighet. Jag var inte bara en besökare i Malmö – jag var en del av den.
Jag måste erkänna att det inte alltid varit lätt. Vissa dagar var benen tunga, motivationen låg och soffan kallade. Men jag lärde mig att acceptera de dagarna, att lyssna på min kropp och ge den den vila den behövde. För jag visste att nästa dag, eller dagen efter det, skulle jag åter igen känna asfalten under mina fötter, vinden i mitt hår, och Malmös pulserande hjärta slå i takt med mitt eget.
Löpning har blivit mer än bara träning för mig. Det är en meditation, en tid för reflektion, och framför allt, en kärleksaffär med Malmö. Varje gata, varje bro, varje park, berättar en historia, och jag får vara en del av den.
Så här står jag nu, en tjej i Malmö som har återfunnit sin passion för löpning. En tjej som har lärt sig att värdesätta varje steg, varje andetag, och varje svettdroppe som rinner nerför pannan. Och mitt råd till er alla? Hitta er passion, oavsett om det är löpning eller något annat, och låt den leda er. För i slutändan är det de små stunderna, de små äventyren, som gör livet så otroligt vackert.