Okategoriserade

När jag först började med löpning, handlade allt om att bara komma igång, känna glädjen i varje steg och utforska Malmös gator. Men allteftersom mina löpturer blev längre och jag pressade mig hårdare, började jag märka något: min kropp tog längre tid att återhämta sig än jag hade förväntat mig. Träningsvärken var intensiv och ibland kände jag mig tröttare efter en löptur än innan den.

Jag hade ofta hört om idrottare som tog proteinpulver och andra kosttillskott för att stödja sin träning, men jag hade aldrig riktigt tänkt att det var något för mig. Jag tänkte ofta ”Jag är ju bara en vanlig person som springer lite, jag behöver väl inte några speciella tillskott?” Men när jag började närma mig de längre distanserna och insåg hur mycket min kropp faktiskt behövde för att kunna prestera, började jag ifrågasätta min tidigare inställning.

Medan jag alltid hade försökt äta en balanserad kost, började jag undra om jag verkligen fick i mig tillräckligt med protein för att stödja min ökade träningsmängd.

Så, efter lite forskning och rådfrågning beslutade jag mig för att prova proteinpulver. Jag läste bland annat på Proteinfokus och Tyngre som har utmärkt information om just protein. Sedan letade jag efter något som var av hög kvalitet, helst ekologiskt och utan en massa tillsatser. Det blev en chock för mig att inse hur stor variationen av proteinpulver faktiskt är – det finns allt från vassle till ärtprotein, soja till hampa. Efter att ha läst en hel del recensioner och artikeln Kvinnor och proteinpulver: Vad du behöver veta, landade jag på ett vassleproteinpulver som passade mina behov och preferenser.

De första dagarna med proteinpulver var, ska jag erkänna, lite av en justering. Jag blandade det med vatten, men tyckte inte riktigt om konsistensen eller smaken. Men snart hittade jag mitt perfekta recept – en smoothie med proteinpulver, banan, bär och lite mandelmjölk. Det blev en snabb favorit, både som återhämtningsdryck och som mellanmål.

Och snart märkte jag skillnaden. Min träningsvärk var fortfarande där, men den kändes inte lika överväldigande. Jag kände mig mer energifylld och hade känslan av att mina muskler återhämtade sig snabbare. Efter löpturer kunde jag känna att jag hade energi kvar att ge, istället för att känna mig helt utmattad.

Att införa proteinpulver i min kost har även gett mig en ökad medvetenhet om vikten av näring överlag. Jag började titta närmare på min kost, inte bara i termer av protein, utan också när det kommer till kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler. Jag insåg att om jag ville att min kropp skulle prestera sitt bästa, behövde jag ge den bästa möjliga bränslet.

Så, för alla där ute som kanske står inför samma dilemma som jag gjorde, vill jag bara säga: prova. Varje kropp är unik och vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Men om du, precis som jag, känner att du behöver lite extra stöd i din återhämtning – ge proteinpulver en chans. Du kanske blir förvånad över resultaten.

För bara några månader sedan stod jag där, mitt i Malmö, med nya löparskor och en längtan efter att komma igång. Jag var nervös men ivrig, och varje steg jag tog kändes som ett steg närmare något större. Idag är jag stolt över att kunna meddela att mina löpturer inte bara har blivit längre, utan de har också blivit till något av en daglig ritual. Jag har nu nått upp till 7 km, och den resan har varit så mycket mer än bara distans.

När jag först började, var mitt huvudmål att bara få in rutinen. 2 km kändes långt, och tanken på 7 km verkade avlägsen, om inte omöjlig. Men med varje löptur kände jag hur min kropp gradvis blev starkare. Det som först kändes som en kamp blev snart till glädje. Med varje kilometer jag lade till, insåg jag att min kropp var kapabel till mycket mer än jag tidigare trott.

Malmö blev snabbt min löpsträcka. Jag utforskade ständigt nya rutter och varje gång jag satte igång kändes det som en upptäcktsfärd. Jag har sprungit genom Malmös pulserande hjärta, längs med kanalerna och under trädens skuggor i Slottsparken. Den ikoniska Turning Torso har blivit en milepæl på mina löprundor, och dess reflektion i vattnet blir en ständig påminnelse om hur långt jag har kommit.

Något som verkligen förändrats under den här tiden är min uppfattning om vad löpning är. Visst, det handlar om att röra på sig, att bli svettig och känna hjärtat bulta i bröstet. Men det är så mycket mer än så. Löpning har blivit min tid för reflektion, för att bearbeta tankar och känslor, och för att bara vara. I en värld där allt går i en rasande takt har löpningen blivit mitt sätt att koppla av, att hitta lugnet.

Det är inte bara distansen som har ökat. Jag har även börjat fokusera på teknik, andning och att verkligen lyssna på min kropp. Jag har märkt att när jag löper med rätt form och fokus, blir löpningen mer njutbar och mindre ansträngande. Jag har börjat ta löpkurser, gått med i löpgrupper och även investerat i några bra löpböcker. Kunskapen har varit en spelväxlare och har verkligen lyft min löpning till nästa nivå.

Förutom de fysiska förändringarna har jag märkt förändringar inom mig själv också. Jag är mer tålmodig, fokuserad och har fått en ny uppskattning för små framsteg. De dagar då jag inte känner för att springa men ändå gör det, de är de dagarna som räknas mest. För det är då jag påminns om min styrka och beslutsamhet.

Jag vill tacka Malmö för att vara den perfekta bakgrunden för min löpresa. Staden har erbjudit både utmaningar och skönhet på vägen. Att springa över broar, genom parker och längs strandpromenaden har gett mig perspektiv, och jag är tacksam för varje ögonblick jag får uppleva här.

Till alla er som kanske funderar på att börja löpa, eller som är i början av er löparresa: håll ut. Det kommer vara dagar då allt känns svårt, när skorna känns tunga och motivationen sviker. Men jag lovar, med tiden kommer du att se tillbaka på de stunderna med tacksamhet. För det är de stunderna som formar dig, som driver dig framåt och gör att du växer.

För mig har löpningen blivit mer än bara träning. Det är en livsstil, en passion och en del av den jag är. Och även om jag är stolt över att ha nått upp till 7 km, vet jag att detta bara är början. Jag ser fram emot alla de kilometer, upplevelser och insikter som väntar framöver. För löpningen är en resa, och jag är redo att fortsätta utforska.

Jag flyttade till Malmö för några år sedan, dragen av staden som aldrig sover och alltid har något nytt att erbjuda. Med sina gamla byggnader, kaféer på varje hörn, och vattnet som glittrar i horisonten, blev Malmö snabbt min favoritplats att upptäcka. Men när det kom till att röra på mig och hålla mig i form, lät jag staden och dess puls ta över.

För några månader sedan bestämde jag mig för att det var dags att bryta den dåliga vanan. Istället för att låta staden leda mig, valde jag att leda mig själv genom den. Jag köpte ett par nya löparskor, band snörena och satte igång.

Malmös gator är som skapade för löpare som mig. Jag började med korta sträckor, sprang längs kanalen, kände vinden från havet blåsa genom mitt hår när jag närmade mig Västra hamnen, och avslutade med en sväng genom gamla stan, med dess kullersten och historiska charm.

Med varje löprunda upptäckte jag en ny sida av Malmö. Det var som om jag återupptäckte staden från en annan vinkel, med nya nyanser och detaljer som jag tidigare hade missat. Stunder när jag sprang under de gamla träden i Slottsparken, eller när jag hejade på andra löpare längs Ribersborgsstranden, fyllde mig med en känsla av tillhörighet. Jag var inte bara en besökare i Malmö – jag var en del av den.

Jag måste erkänna att det inte alltid varit lätt. Vissa dagar var benen tunga, motivationen låg och soffan kallade. Men jag lärde mig att acceptera de dagarna, att lyssna på min kropp och ge den den vila den behövde. För jag visste att nästa dag, eller dagen efter det, skulle jag åter igen känna asfalten under mina fötter, vinden i mitt hår, och Malmös pulserande hjärta slå i takt med mitt eget.

Löpning har blivit mer än bara träning för mig. Det är en meditation, en tid för reflektion, och framför allt, en kärleksaffär med Malmö. Varje gata, varje bro, varje park, berättar en historia, och jag får vara en del av den.

Så här står jag nu, en tjej i Malmö som har återfunnit sin passion för löpning. En tjej som har lärt sig att värdesätta varje steg, varje andetag, och varje svettdroppe som rinner nerför pannan. Och mitt råd till er alla? Hitta er passion, oavsett om det är löpning eller något annat, och låt den leda er. För i slutändan är det de små stunderna, de små äventyren, som gör livet så otroligt vackert.

Det ska bli så himla skönt när vi väl kommer in i Maj för tittar man tillbaka de förra åren så har det faktiskt varit riktigt bra väder de senaste åren. Det är nästan så att Maj har varit den bästa månaden på året de senaste två åren och förhoppningsvis kommer denna maj bli riktigt bra också.

Jag och några vänner har planer på att stick i väg och paddla ett par dagar nu nästa månad så länge vädret blir bra. Vi paddlade för si så där 5 år sedan sist så formen är säkert inte på topp men det fina är att man inte behöver paddla som en idiot utan vi kommer ju så klart ta våran egen takt och sen får vi se hur långt vi kommer. Vi kommer tälta alla i ett stort tält på 8 personer så det kommer bli väldigt mysigt med lite god grillad mat samt någon alkoholhaltig dryg.

Sist vi paddlade hade vi en som körde ut mat till oss andra dagen då mycket av livsmedel inte håller så länge utan kyl. Det underlättar en hel del faktiskt då man inte är så speciellt sugen på att köra med pulvermat endast. Tycker det tappar charmen lite men mina kära vänner föredrar färsk mat även på äventyret.

Nu hoppas jag bara att nästa månad blir riktigt bra men ingenting är säkert så klart men statistiken pekar på det i alla fall.

Jag måste också gå igenom mina saker då jag har flyttat nyligen så som kläder, sovsäck med mera.